Det blev ett litet tryckfel i repotaget med Erkan Zengin på senaste Euroturk därför publicerar vi repotaget i sin helhet här på hemsidan.

Erkan Zengin blev allas vår stolthet när han började spela i Superettan för Hammarby och flytten till storklubben BJK visade att utvecklingen hela tiden har gått spikrakt uppåt. Euroturk har haft nöjet att besöka Erkan i Istanbul och prata om fotboll, Istanbul , självförtroende och mycket därtill.

• Kan du berätta lite om hur det är att spela i BJK?

I början tyckte jag det var spännande att vara i laget, ni vet när man är liten såg man Ibrahim Ûzülmez och flera andra på TV, sen när man är med dom är det en konstig känsla. Så var det de första två månaderna, som att det inte var sant att man var här i BJK. Jag tänkte på det varje natt, jag måste spela bra för att vara här. Men efter två månader släppte det och nu är det bara kul att vara här.

• Om du jämför BJK med dina erfarenheter från att spela i Sverige vilka skillnader finns det?

Det finns alla möjliga skillnader, allt från träningsanläggningen till "garson" (servitören). Fotbollen i sig är också annorlunda, fotbollen i Sverige är trögare, det är t.ex mer fokus på fys. Här är det mer klasspelare, dom kan rulla boll och vet vad de ska göra. Sen är det en storklubb jag kommit till så organisationen runtom fotbollen är stor, allt är proffsigt .

• Hur trivs du i laget?

Jag trivs riktigt bra alla är som bröder och vi är som en stor familj.

• Vilka träffar du mest på fritiden?

Jag hänger med Ugur Inceman, Gökhan Zan, Serdar Özkan, Ibrahim Kas, Ekrem Dag. Min fru träffar deras fruar också.

• Upplevde du någon kulturkrock när du kom till BJK, där du insåg att det här är annorlunda från Sverige?

Språket var svårt från början, det var jobbigt. Jag visste inte riktigt hur jag skulle prata, speciellt eftersom jag hade "Kulufornia turkiskan" med mig från Sverige.

Så i början blev det mycket engelska, OK jag kan inte engelska heller (Erkan skrattar högt) men jag berättade så gott det gick.

Jag förstod alltid vad som sades men jag skämdes för att prata.

Sen, ju längre tiden gick lärde jag mig mer och mer och nu går det jättebra.

• Stämmer det att du alltid varit BJK fan?

Ja, det stämmer. Jag tror t o m att ni har en artikel om mig där jag nämnt att jag är bjk fan. Jag visste att jag en dag skulle spela här, jag sa det ofta. (jo, vi på TUF minns detta)

• Vad saknar du mest med Sverige?

Vänner och familj. Det är jobbigast att vara ifrån familjen. Jag har varit ifrån dem pga av fotbollen tidigare. Det är inte så lätt att vara fotbollsspelare heller, man är alltid borta ifrån alla, du är ensam vissa dagar. OK, det är mångas dröm, det är min dröm och jag visste att det skulle vara såhär redan från början och att man skulle sakna allt och alla, men man vänjer sig vid det. Självklart pratar man i telefon men man vill ju också vara nära familjen.

• Det finns många barn och ungdomar som ser upp till dig, vad har du för rekommendationer?

Det finns så mycket att säga, men det som var avgörande för mig var stödet jag fick från min pappa. Pappa har skjutsat mig varje dag till träningen tills jag tog körkortet när jag blev 18 och jag har spelat i Hammarby sen jag var 10. Och t o m efter att jag tog körkortet åkte jag i min egen bil till träningarna och farsan kom efteråt och följde min utveckling hela tiden. Sen tränade jag mycket själv. Efter träningen med Hammarby spelade jag i olika turneringar och i en hall i Fittja för skojs skull så jag tränade ibland tre gånger om dagen. Jag kunde inte vara utan fotbollen, jag hittade på saker som handlade om fotboll, jag plockade 30-40 Fittjakillar och gick ner till hallen o spelade efter träningarna.

• När man kommer till en stor klubb som BJK, är det lätt för folk att tro att man kanske förändras eller tror att man blir annorlunda (men jag o Züleyha har ju här bevittnat att detta inte är fallet för dig). Vad tänker du om detta?

Vad skulle kunna förändra, dig? Pengar eller? om det är pengar som förändrar en är man ingen människa, då kan man lika gärna ge upp på en gång.

Folk kanske tror att man förändras men det är inte så, dom man va med i Sverige är fortfarande viktiga för en och man tänker på dem även här i Turkiet. Och när jag träffar gamla vänner och bekanta är det inget som förändrats i mina ögon.

Det är klart det kan finnas människor som förändras men det finns viktigare saker i livet än pengar och fotboll och status.

• Känner folk igen dig på stan?

Det är så mycket fotboll i Turkiet, det är fotboll överallt. Människor följer fotbollen på ett helt annat sätt än i Sverige, och media bevakar allt. Man kanske är och fikar med sin fru, så kommer fotografer och tar bilder. Allt är fotboll här, är man fotbollsspelare tycker många att man är allt det är den synen man har i Turkiet men i Sverige är det inte så.

• Vad tycker du om att bo i Istanbul?

Det finns så mycket att göra, man kan hela tiden hitta på saker, det är öppet överallt dygnet runt. Många butiker och gallerior har öppet till 24.00.

• Tänkte du verkligen att du en dag skulle spela för en storklubb när du spelade i Hammarby ?

Om jag inte trodde på det själv hade jag blivit kvar där, det handlar om att tro på sig själv, det är det viktigaste. Våra turkiska ungdomar som spelar fotboll ger upp när dom är 16-18 år om de inte spelar i en storklubb, men det borde inte vara så, det är aldrig för sent.

Ibrahim Ûzülmez t ex blev fotbollspelare när han kom från lumpen, och han var då 23 år.

Jag har tyvärr sett många drömmar gå i kras för att ungdomar inte tror på sig själva. Det är det viktigaste, att tro på sig själv men också att en familj tror på en, som min pappa gjorde när han peppade mig.

Det är klart att jag också ville gå ut o hitta på något med kompisarna när jag var 15-16 men jag var tvungen att springa på träningar, självklart måste man också offra något. Då ör det viktigt att man har det stödet och självtron.

• Känner du dig mer hemma i BJK än vad du gjorde i Hammarby?

Jag har ändå spelat i Bajen i 14 år, så det var ju som en familj där också. Men det är annorlunda här, vi förstår varandra på ett helt annat sätt mest p g a kulturen, människorna här är så nära.

• Vad vet spelarna i BJK om Sverige?

Serdar Özkan har t ex vart med mig i Sverige, han tyckte det var OK och ett fint land. Men, om man lever i Istanbul och är född här då kan man inte åka till ett land som Sverige, som är kallt och deprimerande dessutom finns inte så mycket att göra.

• Du kör bil nu, hur har du lärt dig alla vägarna i Istanbuls ibland kaosartade trafik?

Jag åkte taxi överallt hela första månaden, jag fick bilen direkt men tog ändå taxi, ibland 5-6 timmar om dagen. Ändå kan jag inte alla vägarna för att det är så stort.

• Har du någon mer dröm som du vill uppfylla?

Jag vill spela matcher, jag vill ha speltid. Det är ganska jobbigt att inte få göra det när man är ganska van vid att spela matcher från Hammarby. När man kommer till en så här stor klubb tänker man i början att man är nöjd så länge man är med men efter att tag blir man hungrig, och man vill spela. Så var det i Hammarby också när jag började i A-laget. Då tänkte jag att jag är nöjd bara jag sitter på bänken men när man väl är där vill man självklart spela. Det är stort att få spela på Inönu arenan med så många fans på plats.

• Hur bemöttes du när du först anlände?

När jag kom var allt klart redan; lägenheten, bilen osv. Allt fungerar så proffsigt och alla spelare tog hand om mig, turkar är så, ser till den som är ny, och vi är hjälpsamma.

• Finns det någon spelare som du ser upp till?

Jag tänker inte att jag vill vara som någon annan. Det är klart Messi är bra. Ingen är bättre än honom, han kan göra allt med bollen. Men jag tänker inte "aaah han är så bra", utan jag fokuserar på mitt och tar hand om mig själv och ser till min egen utveckling.

• Vill du hälsa något till Euroturks läsare?

Jag tycker TUF har en jättebra verksamhet och jag har varit med på flera fotbollsturneringar, jag tycker det är bra att ungdomar är aktiva och jag uppskattar TUF och Euroturk.

Vi tackar Erkan, och önskar honom all lycka i fotbollen och i livet.

Erkan Zengin blev under vinteruppehållet uthyrd till Eskisehirspor. Detta hände efter att vi genomfört intervjun i Istanbul.